Att kunna hantera kritik

Nu har jag fått lust att blogga igen, hoppas det håller i sig för kontakten med er ger massor. Jag funderar på det här med kritik, att kunna ta och ge. Jag är usel på att ta kritik, jag kan liksom inte hantera det. Jag måste fråga personerna som kritiserar vad de egentligen menar och många kan inte svara eftersom de bara hasplar ur sig något i förbifarten.
Sen kan det bero på att kritiken absolut inte stämmer överens med min självbild, att det de säger är främmande för mig.

Jag hade en lärare på högskolan som liksom undervisade genom att kritisera, dömma ut, kränka och vara oförskämd mot oss elever. En sån usel pedagogik, eller så var det hennes personlighet.

När man ska lära någon något, få personen att bli bättre så ska man ju berömma, visa godhet och förståelse. Ger man konstruktiv kritik så ska man helst kunna förklara vad man menar och göra det på att godhjärtat sätt.
Hur halkade jag nu in på det egentligen?
Kanske för att jag har fått skrivdiarrè och har massor att berätta.

För att fortsätta med mitt problem med att hantera kritik så kanske mitt bagage är så fullt med kritik så det knappast kan härbärgera mer.
Jag var slarvigare förr med att slänga ur mig spontana, dumma kommentarer. Nu brukar jag tänka på att det är bättre att berömma och säga något snällt än att kritisera. Oftast finns det alltid något gott, snällt och fint att säga till människor.

Hur har ni det med kritik, kan ni hantera det på ett bra sätt?