Relationer

Nu är jag rejält förvirrad och befinner mig i någon sorts vägval där jag funderar på hur jag ska välja, om jag ska ge upp eller fortsätta komma ut i livet.
Under en vecka har tunga funderingar malt, och det säger inte lite eftersom jag har ältat i flera år om hur min tillvaro blivit och hur det ska bli.

Jag har nog försökt låta bli att göra ett medvetet val och mer hoppats på att det får bli som det blir och att det ordnar sig nog ändå.
Nu efter att jag mer praktiskt försökt ta tag i tillvaron så har jag tvärtemot vad jag trodde, blivit ännu mer besviken, deppad och ledsen.

Grunden till att det blivit så här är nog att jag gått hemma för länge, så är det och nu är det hur det ska bli som gäller.
Jag har ju varit rädd för att ge mig ut bland folk på grund av min usla självkänsla eller om det är självförtroendet, och när jag nu försökt ta mig ut så har jag känt att jag bara gör folk besvikna för att jag inte orkar alltid och för att jag inte kan motsvara deras förväntningar.

Jag blir mer deppad, besviken när jag får ställa in saker jag bestämt med folk för att jag inte orkar just då, sen är det så jobbigt och besvärligt att ständigt förklara hur jag känner mig, varför och hur. Jag vet ju inte ens själv varför jag är som jag är, och jag har ju ägnat massor med tid på att fundera på det.

Så just nu känner jag för att bestämma att hålla mig för mig själv och låta bli att besvära andra och göra dem besvikna.

Självklart önskar jag att jag kunde och orkade komma ut i livet och träffa alla fina människor som finns och som kan berika mitt liv. Ändå känns det inte som jag orkar, som om jag är för skör. Jag klarar inte kritik, inte ens befogad, och det förvånar mig. Kan inte ta någon som helst kritik eller ifrågasättande över min situation.

Ska man umgås med människor och ha olika relationer så handlar det ju om att ge och ta, och jag klarar bara inte av kritik just nu eller att göra folk besvikna.
Hur ska jag göra, har ni upplevt något sånt här?