Ofta det är jobbigt att lista ut vilken sorts trötthet man har idag. Är det sovit för litetröttheten, tristesströttheten, grubblandetröttheten, oroströttheten, hopplöshetströttheten,livet är pesttröttheten.
Idag är en trött dag och jag kan inte lista ut vilken trötthet det är. Solen skiner, våren är på väg och fåglarna kvittrar, det som jag längtat efter så länge.
Och så har jag mage att vara trött,jag är lite arg och besviken på mig själv idag.Jag behöver nog lite stimulans någonstans ifrån, och var får jag det när jag går hemma. Just därför är jag rädd att bli förtidspensionerad, för att jag ska gå här som en förgrämd, ostimulerad, urtrist person.
Jag försöker få mig att gå ut på stan och kanske shoppa, gå till biblioteket, rota lite i trädgården eller göra någonting åtminstone. Då säger tröttheten att nej det orkar jag inte och har inte någon lust heller.
Tröttheten har varit min följeslagare genom livet, eller snarare sömnen. Det har varit som en vän som hjälpt mig i kriser och elände. Sömnen har tagit mig i handen och sagt att kom så lägger vi oss så blir det bättre när du vaknar igen.
Nu börjar jag bli trött på tröttheten, kan du inte lämna mig ifred någon dag. Sömnen blir som en drog, det fungerar som att missbruka, man får fly undan ett tag.
Och det är som om ju mer man sover ju tröttare blir man.