Utmaning och sju sanningar

Jag har även blivit utmanad av bloggen Tre elefanter om att berätta sju sanningar om mig själv, sedan utmana sju andra och skriva i deras bloggar att dom är utmanade.

Ännu mer om mig själv bjuder jag på här, nu har ni snart all fakta om mig, det är snart bara namn, ålder och var jag bor som är kvar.

Sju sanningar om mig själv.

1. Jag brinner för att kämpa mot orättvisor, och för att stötta utsatta,svaga människor.


2. Jag har en blandad stil när jag inreder, det blir lite huller om buller.

3. Jag är en nyfiken, kunskapshungrig informationsnarkoman.

4. Jag har varit politiskt engagerad sen tonåren samtidigt som jag älskar att kolla på teve, om det nu är en motsättning.

5. Många trodde att jag skulle bli något konstnärligt när jag var ung, som att teckna, måla, skriva böcker eller poesi.

6. Jag har en akademisk examen.

7. Jag för en evig kamp mot godis, kakor och sötsaker, min bedövning här i livet.

Jag utmanar dessa
Tussegumman
Livskrafter
Christina
Hannitan
Diamanten
Oumberligating
Puffan

Sju sanningar om mig

Jag fick en utmaning av Missen att berätta sju sanningar om mig själv och sedan utmana sju andra och skriva i deras bloggar att dom är utmanade.

Här är sju sanningar;

1. Jag är en ensamvarg som älskar att debattera, diskutera och skratta med folk.
2. Jag sover bättre på dagarna och är hellre uppe på nätterna än tvärtom.
3. Jag älskar krämer, skönhetsprodukter och smink även om jag borde använda det mer.
4. Jag får en sjutusan till självkänsla när jag blir arg.
5. Jag var en trotsig vilding som ung.
6. Jag är envis och ger mig aldrig när det gäller.
7. Jag har alltid velat skriva en bok.


Jag utmanar följande personer
Marskatten
Maria
Ord2
Gisan
sexbarnsmamman
Karin
Malin

Det är så jobbigt att välja och kanske göra någon besviken.

Jag är som en bil

Jag känner mig ibland som en bil, en svårstartad, krånglig som rullar några meter och stannar till igen. Och så får man börja om från början igen med startritualen, och så rullar bilen lite igen, stannar, rullar och så håller det på.

Ibland när det är vår och sommar kan den faktiskt rulla riktigt långt, om omständigheterna runtomkring är tillfredställande och det mesta är frid och fröjd.
Då kan motorn spinna som en katt.

Ofta snö i februari

Min man sa idag att nu är det ungefär exakt två år sen han satt fast med bilen i en snödriva på motorvägen från Malmö och på väg hem. Han satt där hela natten trots att jag ringde SOS, de hade massor att göra för det var ett ordentligt snöoväder. Till slut blev han lossdragen av en lastbil.

Jag minns natten eftersom jag färgade håret och i rena uppståndelsen och oron så blev håret orange nästan. Och jag fick dras med det länge för frisörerna vågade inte ge sig på det, det var lustigt.

Att jag berättar detta nu beror på att vi kom på att det ofta varit snöoväder eller snö just i februari, så det är nog sista rycket före våren.
Skam den som ger sig.

Om era kommentarer

När det gäller era kommentarer så är jag jätteglad över dem och försöker svara så fort som möjligt på dem. Med min takt betyder det att det kan ta tid.
Jag brukar besöka era bloggar och svara och kommentera där istället för på min egen blogg för det känns roligare.

Lurad av min älskade

Eftersom ni berättar i era bloggar att ni har snö och många minusgrader runt om i landet så är det lustigt om vi får vår redan här nere i skåne. Och nu sa de på vädret att vintern kommer hit med snö och minus. Så min älskade har gjort mig lite besviken, känner mig lite lurad. Dock om man väntar på något gott väntar man aldrig för länge.

Min älskade,kära våren kommer nog snart ändå till mig.

Möta min förälskelse

Nu är det solsken ute och vintergäcken och snödropparna blommar i rabatterna. Det känns som om det kommer att gå fort till våren nu så det gäller att hålla i sig i svängarna så man hinner uppleva vårens fägring.

Jag ska ta tillvara på varje sekund och minut av våren, jag ska dra in dofterna, beundra och glädjas åt alla knoppar och allt som vaknar till liv.Jag ska girigt och hungrigt andas in våren som jag längtat efter så länge.

Det känns nästan som att vara förälskad och ha bestämt träff med sin älskade.

Bloggarna är som universum

När jag reser runt bland bloggarna så är det som universum, det tar aldrig slut. Det är evigt.
Det finns ju så många bloggar, så många fina, glada, arga, kloka, snälla, kreativa och trevliga människor att träffa och lära känna att jag blir så förväntansfull och glad när jag tänker på det.

Jag har redan mina favoritbloggare och dem ska jag vara trogen, det klickar liksom med somliga och det känns härligt.

Jag är glad

Jag har vunnit filmen Benjamin Buttons otroliga liv, både biobiljetter och dvd i en tävling, jag blir så glad. Trist nog så var min son och kollade på filmen förra helgen, annars hade han fått biljetterna.
Antingen ger jag biljetterna till någon eller går själv och ser filmen.

Jag ångrar mig

Nu har jag ångest igen för att jag skrev det gnälliga senaste inlägget, känner mig som en riktig tjatkärring. Har bara gnällt senaste tiden känns det som.
Att jag känner mig så på arbetsträningen är min subjektiva känsla och andra kanske inte känner sig så.

Jag känner mig relativt nöjd annars med alltihop, ska försöka fokusera på mer positiva och roliga saker för min egen skull. Så säger en med ett anfall av dålig självkänsla ikväll, ska kolla lite på teve och försöka hämta hem skyddsänglar.
Även om jag vidhåller att det behövs mer resurser.

Att känna sig som människa

När jag är på mötena i Malmö så känner jag mig som en normal människa, allmänbildad, kan uttrycka mig i ord, få ut det jag vill ha sagt och känner mig värdig och på något sätt respekterad trots mina problem. De behandlar mig som en person som är lika viktig som alla andra trots sjukskrivning och andra knepigheter.
Oftast är jag nöjd och lite glad när jag går därifrån.

Sen när jag arbetstränar så känner jag mig ungefär exakt tvärtom, som något katten släpat in. Som någon värdelös knäppis som de måste plantera någonstans, för att kolla om jag kan jobba eller om de ska slänga mig någon av sina sophögar.
Det är nog personerna som jobbar på arbetsträningsstället som får mig att känna mig så, de har en lite gammaldags uppfattning om folk med psykiska problem.

Sån uppfattning som ibland även personal som jobbar med gamla har, att de behandlar fullt mentalt friska, skärpta gamla som små barn och nästan pratat bebisspråk med dem.
Det måste vara förnedrande för de gamla när enda orsaken till att de behöver hjälp är bara att de just är gamla.
Så känner jag det på arbetsträningstället som är ett av de få kommunen och FK har att skicka folk för arbetsträning på. Enda skillnaden är nog att de inte talat bebisspråk med oss.

Om Fk och regeringen vill ha folk ur sjukskrivningarna, rehabilitera dem och få ut dem på arbetsmarknaden så får de väl lägga ner några resurser och kronor på det, och skaffa bra platser där vi kan arbetsträna. Amen.

Om mötet igår

Det gick ungefär som jag planerat på mötet igår med försäkringskassan, psykiatrikern och arbetskonsulenten. Bedömningen var att jag ska försöka komma upp till halvtid när det gäller arbete. Jag sa att jag var tveksam och skulle vilja hålla mig till 25 procent, det motsatte de sig i nuläget.

De sa att det var bättre att jag sakta prövade att arbetsträna och såg var det slutade och hur många timmar om dagen jag orkade jobba.
Jag verkar få ganska lång tid på mig att komma upp till tio timmar i veckan. När jag har gjort det och känner att jag klarar det, så ska jag enligt planeringen skrivas in i Fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen.
Så det är nog bästa lösningen egentligen.

Dock oroar jag mig för att om jag klarar tiden i Fördjupad samverkan som är under en begränsad period, så kommer jag nog att få börja söka jobb på den ordinära arbetsmarknaden och där råder ju djungelns lag.

En kvinna i sina bästa år som jag som gått hemma i många år har nog ganska slöa klor att slåss med där.
De som får jobb idag är nog unga, hungriga med vässade tänder och klor som kan slåss rejält. Jag kan nog på min höjd morra till lite kort och trött.

Jag vill ha en skyddsängel

Är det någon som har tips på var jag kan hämta en skyddängel att ha på min blogg?
Jag använder bloggen till att ställa frågor för jag är så nyfiken av mig, och så blir det ju en fin kommunikation mellan oss bloggvänner.

Knoppar på träden

Jag ska berätta hur det gick idag på träffen när jag har samlat mig och ätit.
På magnoliaträden är det härliga luddiga knoppar som bara väntar på att slå ut när våren kommer. Och det är små gröna blad även på andra träd och buskar. När solen kommer så kommer det nog snart att börja slå ut, åtminstone i början av april.

Jag längtar efter att gå ut i trädgården och börja göra fint och planera och plantera, att sitta med en kopp kaffe i solen i de första ljumma vindarna. Just då i början är våren en total sensation som man bara vill krama om, sen bli det lite rutin som med det mesta andra när man blir mättad på det.

Imorgon är det dags

Nu är det dags för mötet som ska avgöra hur min framtid ska bli om jag ska vara drastisk och ödesmättad. Imorgon ska jag träffa arbetskonsulent, psykiatriker och försäkringskassan och då ska vi tala om hur vi ska gå vidare, och hur jag ska göra med sjukskrivning och alltihop.

Ärligt talat är jag tveksam till hur jag ska göra, det kändes som jag inte orkade jobba halvtid. Det är nog för att jag gått hemma för länge, eller så är jag tröttare än förut. Jag måste ha färdig min strategi och ha bestämt mig tills imorgon så de inte kör över mig. Frågar är hur många timmar om dagen jag orkar jobba, och om jag egentligen orkar jobba alls.

Lämpligaste borde nog två timmar om dagen bli, att komma ut bland folk och ändå orka leva resten av dagen och tiden.
Det blir jobbigt att kunna sova i natt, tankarna kommer att hålla igång speedade lämlar.

Skärpa till mig

Jag tänkte att nu får det vara nog med gnällandet om trötthet och tristess, nu får jag ta mig i kragen och skärpa till mig. Livet måste ju kunna gå att göra roligare än så här om man bara försöker. Så kollar jag ut genom fönstret på ett trött körsbärsträd, en blek och ruggig dag som verkar deppad och det sprider sig till mig.

Jag väntar nog tills imorgon att skärpa till mig.

Trött, trist, tjatig

Många bloggare skriver om hur trötta och utleda de är både på sig själv, på livet och på årstiden. Och det är intressant och omväxlande att läsa om hur de känner sig och hur de tänker om tillvaron, terapi, ångest och elände. Hur jag känner igen mig själv i det de anförtror oss om sig själva och att vi är flera som är trötta och besvikna.

När jag ska blogga om hur trött och eländig jag är så verkar det bara tröttsamt och trist och tjatigt. Jag får inte in något stimulerande perspektiv på det så därför låter jag bli att berätta om hur trött jag är.

Utmaning till några av er

Jag fick en utmaning av Moonlovèrs som jag svarar på här.

Vilken mat äter du ofta?
Jag gillar pasta och grönsaker, äter det mesta.

När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till och duka av?
Jag hjälper till om jag känner dem jag är hos väl, bär alltid ut min disk själv.

Var sitter du helst när du bloggar?
Överallt, nu vid bordet.

Köper du ofta Triss?
Ibland. köper hellre andra lotter.

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Danmark.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag ser på de flesta, kopplar av vid teven.

Regler för utmaningen:Välj ut 4 stycken som du vill ska svara och utmana dom på deras bloggar. Be dom kolla in din och låt sedan personen som utmanade dig få veta när du svarat på frågorna/utmaningen!

Jag utmanar följande
Tidsfördriv
Mitt i kaoset
Seven
Sexbarnsmamman

Vi tänker kloka tankar

Jag tänkte på det att många i min situation ibland säger att de inte får gjort vad de ska, att de planerar en massa saker och så skjuter de upp det mesta. Sån är jag ofta, och det har ju med hur jag känner mig att göra.

Även om vi, jag och ni som känner igen er, inte presterar hela tiden som duktiga samhällsmedborgare på utsidan så gör vi desto mer på insidan. Vi tänker massor, vi får självinsikt, vi lär känna oss själva, vi blir kreativa för att klara oss och stå ut, vi skriver dikter av våra tankar.

Vi tänker och funderar så vi är ständigt igång och producerar vackra, kloka, härliga tankar som för filosofin och olika läror framåt, vi håller igång flera enegikraftverk av bara tankar, alltså i fantasin.

Att göra praktiska saker är bra och att tänka kloka tankar är lika nödvändigt för att få världen att gå runt, så vi är värdefulla med våra tankar vi med.

Min son är längre än mig

Nu har min son blivit längre än mig för första gången, han kom hem och berättade att han är 171 lång. Jag är 168.
Jag förstår nu att han snart är tonåring och ska ut på sina äventyr, jag vill bara ha kvar honom som mitt lilla barn lite till, att ha honom för mig själv lite längre. Sen tar kompisarna och flickvännerna över, det har de redan börjat med.

När han kom hem sent den där kvällen jag berättade om så hade hans kompis suttit och hållit sin så kallade tjej i handen hela kvällen medan de såg film. De är tolv år, så det är lite sött och gulligt. Åtminstone ett tag till.

Jag blir snart knäpp på bakgrundsmotiv

Nu har jag kollat bland de över hundratals bakgrunderna som är gratis på en hemsida och blir snart desperat.
Jag vill ha en fin bakgrund till bloggen, är det någon som har tips på några bakgrunder förutom de som jag redan bläddrat bland?
Jag gillar både pastellfärger, romantiska motiv och starka färger. Låt det komma en bakgrund plötsligt av sig själv så jag slipper beslutsångesten.

Utmärkelse från kära Widénskan

Min gulliga bloggvän Widénskan fick en utmärkelse som hon delade ut vidare till sina bloggvänner på sin lista och där är ju jag till min glädje. Man ska lista fem saker som man inte kan vara utan,egentligen är där hur många som helst, det blir ganska praktiska saker.

Jag väljer följande;
1. Datorn
2. Kaffe
3. Tidningar och böcker
4. Teven
5. Vårens ankomst

Nu delar jag ut den till mina bloggföljare och till dem jag följer, vilket innebär att Widénskan får utmärkelsen i retur. Jag hade lite klurigheter med vilket håll tecknet över e ska vara åt i Widénskan, det blev nog rätt. Ta med er utmärkelsen och lista fem saker ni inte kan vara utan, ska bli spännande.

Agenda på tv igår

På Agenda på svt igår kväll debatterades det om försäkringskassan, och Björn Elmbrant tog upp just problemen för de långtidssjukskrivna som nu arbetsprövas och vad som ska ske med dem om de slängs ut på en usel arbetsmarknad. Äntligen någon som förstår oss och pratar om vår situation och hur vi har det.
Sånt fernissbabbel där de bara försöker hålla ytan fin och repfri som Erik Åsbrink körde med igår, det har vi hört för ofta. Att få något vettigt ur Erik Åsbrinks rappakalja, det är som leta efter en nål i en höstack.

Jag önskar att något debattprogram tar upp vår situation på ett seriöst sätt, ärligt talat tror jag knappast regeringen själv visste vilka konsekvenser deras politik angående försäkringskassan och de sjukskrivna skulle få.

Barnuppfostran och februari

Nu är det februari, och snart är det vår.
Tiden har gått fort även om det varit segt sen november, det har blivit ljusare på dagarna.
Jag väntar på min son som är hos några kompisar, han borde komma hem nu när klockan är över tolv på natten. När det gäller barnuppfostran är jag både sträng och mesig.
Han borde komma hem när han bara är tolv år, tretton om några månader, han måste ha regler och fasta tider. Ändå kan jag tänka att han är bara ett kvarter härifrån, så vad gör det att han är där lite längre ikväll.
Någon kanske undrar hur jag kan låta honom vara ute så länge. Och en annan menar kanske att låt honom vara ute.

Jag vill inte ha principer och regler bara för sakens skull, de måste vara fattade på kloka, logiska grunder. Sen är bland det väsentligaste att man kan prata med sina barn hela tiden, ha deras förtroende så de kan berätta det mesta och låta bli att ljuga för att de tror man blir ilsken eller sur. När det gäller hur jag ska uppfostra min son så tänker jag på hur jag själv hade det som liten, hur andra i min omgivningen hade och har det och att jag ska göra en mix av det bästa därifrån.

En av mina bästa vänner som jag känt sen jag var sju år, fick mig för ett tag sen att ändra åsikt om något inom barnuppfostran sen vi pratat om det. Det var ett klokt samtal som fick mig att se saker ur andra perspektiv, det handlade om hur olika vi blivit uppfostrade och vad som var dåligt och bra med det.

Nu ska jag ringa till min son och säja att han kommer hem, annars går jag och hämtar honom.