Jag känner mig ibland som en bil, en svårstartad, krånglig som rullar några meter och stannar till igen. Och så får man börja om från början igen med startritualen, och så rullar bilen lite igen, stannar, rullar och så håller det på.
Ibland när det är vår och sommar kan den faktiskt rulla riktigt långt, om omständigheterna runtomkring är tillfredställande och det mesta är frid och fröjd.
Då kan motorn spinna som en katt.
Hallojsan!
SvaraRaderaKänner igen det där! *ler
Du har ett himla härligt sätt att beskriva tillvaron på! Och dessa liknelser är slående! Har jag inte tänkt på tidigare.. det är ju lite som en bil...*ler*
Hoppas att du hittar lite vardagsglädje och ork genom bloggen!
Kramis!!
Iréne
Sockret och känslan av en hackande bil har vi gemensamt då! ;)
SvaraRaderaKramis!
Känner igen känslan...
SvaraRadera