Jag funderar ständigt på meningen med livet. Det känns som om man måste prestera något för att vara värdig. När man går hemma som jag gör just nu så känns det på något sätt som jag inte lever livet fullt ut. Som om jag inte presterar något av värde för samhället.

Sen tänker jag på statliga och kommunala tjänstemän, politiker och andra högavlönade inom statliga organisationer som ibland inte uträttar något direkt betungande och ändå suger åt sig av våra skattepengar både i löner och privilegier. De verkar inte skämmas, de anser tvärtom om att de är värda pengarna. De får i månaden ut i löner, arvoden, avgångsvederlag och pensioner, vad jag får ut om året.
De har inte vett att skämmas, så varför ska jag då göra det? Kanske för att jag för hög moral, och ett starkt rättvisetänkande.

Meningen med livet är nog att finnas i nuet, att göra så gott man kan och glädja sig åt att våren kommer nästa år, att man har familj, släkt och vänner, att ta första koppen kaffe på morgonen. Ofta är det bagateller som ger glädje, saker i vardagen som gör gott.

Jag fortsätter nog att fundera på meningen med livet, kanske är det just det som är meningen.