fredag 9 januari 2009

Ett lugnt och stilla utbrott

Jag la mig lite i eftermiddags, är så trött och energin går på lågvarv. Och jag började fundera på mitt samtal till psyk häromdagen och jag eldade upp mig mer och mer, det kändes som jag fick ett stilla glödande vulkanutbrott av frustration, ilska och besvikelse. Det kändes som om jag fått nog, som jag måste agera och göra något åt vår usla psykvård. Eller få de som är ansvariga att göra något åt det och det nu.

19 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Kul att "se" dig igen. :) Tog bort mitt förra inlägg. Du kan själv också gå in och ta bort kommentarer själv. :)

    SvaraRadera
  3. Jaadu, ALLA blir lidande inom psykiatrin :(
    Mamma jobbar ju inom psykiatrin så jag har ju insyn från det hållet oxå så att säga. Vet inte vad dom styrande tänker med egentligen!

    Kram!!

    SvaraRadera
  4. Jag hänger gärna på och försöker förändra den värdelösa psykvården :)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ja man kan verkligen bli trött och arg
    på våran psykvård som bara blivit
    sämre.Jag hoppas så att den skulle förbättras.

    Kram Maria

    SvaraRadera
  6. Nu har jag läst igenom nästan alla inlägg på denna sida och skrivit kommentarer,du har en väldigt fin blogg med kloka ord och funderingar,sådant som man själv kan känna igen=)

    Intressant läsning om Väduren eftersom jag själv är Vädur och det stämde in så bra
    på mig.

    Kram Maria

    SvaraRadera
  7. Hoppas du känner dig lite piggare nu. Jag tittar in för att önska dig en skön helg.
    kram

    SvaraRadera
  8. Håller med om att psykvården fungerar väldigt dåligt, varför dra ner där när det är där man behöver lägga mer resurser i denna kaotiska värld. Önskar dig allt gott min vän och hoppas allt är väl med dig/Kramar Tussegumman

    SvaraRadera
  9. Tyvärr måste det kämpas en hel del på många håll inom både sjukvård och psykvård. Där man som bäst behöver få vara just svag och bli omhändertagen. Kramar...

    SvaraRadera
  10. Lycka till! Själv har jag bara erfarenheter av hur jobbigt det blir för den som ska försöka komma tillbaka till arbetslivet efter depression... har på lite avstånd följt alla turer med AF och FK och det känns som värsta djävulsdansen...

    SvaraRadera
  11. Seven.
    Roligt att träffa dig med.
    Kramar

    SvaraRadera
  12. Miss Borderline.
    Jag tror personalen i psykvården och på andra statliga och kommunala inrättningar har det jobbigt med dessa neddragningar och besparingar. De ledande borde ta ansvar för att deras versamheter fungerar så dåligt och kräva mer pengar och resurser av politikerna.
    Kramar

    SvaraRadera
  13. Maria.
    Bra, då är vi några som kan protestera.
    Kramar

    SvaraRadera
  14. Maria.
    Tack för att du tagit dig tid att läsa i bloggen och lämna kommentarer. Det gör mig jätteglad.
    Kramar

    SvaraRadera
  15. Marskatten.
    Tack för omtanken, du är så snäll.
    Kramar

    SvaraRadera
  16. Tussegumman.
    Tack, du är så omtänksam och snäll. Önskar dig också allt gott.
    Kramar

    SvaraRadera
  17. Gisan.
    Ja tänk att bara få luta sig tillbaka i vårdens omhändertagande famn när man mår dåligt. Nu måste man ju orka vara frisk för att kunna vara sjuk.
    Kramar

    SvaraRadera
  18. Bloggblad.
    Att hamna hos psykvården, fk och AF kan vara som att bjuda upp djävulen till dans, som du skriver. Och där dansas det tills man faller ner av ren orkeslöshet.
    Kramar

    SvaraRadera